Gott nytt år

Jag har en gång i livet avgett ett nyårslöfte. Det var för några år sedan som jag tröttnade på att konstant trilla dit på aftonbladets rubriksättning och klicka in på en massa skit som inte hade med rubriken att göra. Jag valde att sluta läsa aftonbladet på nätet under ett år. Och jag höll mitt löfte.

Inre cirkel: 2016 Yttre cirkel: 2017
Inre cirkel: 2016
Yttre cirkel: 2017

Inför 2017 tänkte jag göra något liknande, eftersom jag är mästare på att i likhet med många andra svenskar zooma ut en stund från verkligheten och nyhetsknarka. Ett dåligt beteende som inte tillför något värde alls än en kort höjning av endorifinerna i kroppen.

Istället för nyårslöften så tänker jag i likhet med hur man sätter upp mål för sin verksamhet, sätta upp mål för mig själv enligt SMART-modellen (Specifikt Mätbart Accepterat Realistiskt Tidsbundet).

Efter att ha uppskattat hur jag fördelat min tid under 2016 så bekräftar det något jag redan vet: Sluta surfa med mobilen och få mer tid till träning, lek och fritid.

Så i följande prioriterade ordning är mina mål för 2017:

1. Sluta slösurfa på “nyhetssidor” och sociala media.

Mål: Att dra ned all onödig mobilanvändning till noll och därmed gå ned från 14h till 3,5h i veckan.

Expressen.se och Aftonbladet.se är helt uteslutna. Detta gäller i alla situationer och alla tider på dygnet.

Facebook är uteslutet. Jag har sedan ett år slagit av nyhetsflödet från alla vänner, samt rensat rejält i kontaktlistan (men för föreningslivet så måste jag kontrollera föreningsgrupper då det är där kommunikationen sker och jag använder appen i jobbet, så jag kan inte helt stänga av appen)

På instagram publicerar jag resultaten från min hobby fotografering. Målet är att inte använda instagram mer än max en dag i veckan för att publicera eventuella nya bilder.

Twitter kommer jag att fortsätta använda, framförallt som infokanal kring de ämnen jag tycker är intressanta.

2.  Gå och lägga mig i tid. Redan nu sover jag tillräckligt många timmar eftersom jag har lätt för att somna när jag lagt mig, men jag kan absolut förbättra min hälsa och hjärna genom att lägga mig ytterligare en halvtimme tidigare och genom det uppfylla mål nummer 3, nedan.

3. Läsa fler böcker. Jag älskar facklitteratur och i viss mån biografier, men har på senare år läst alldeles för lite. Målet får bli att läsa 10 böcker under året och göra det i 30min i anslutning till läggning.

4. Upprätta tränings/motionsdagbok. Jag tränar definitivt tillräckligt och gör det jag för stunden tycker är roligt, men jag känner att jag skulle vilja ha koll på hur mycket jag egentligen tränar. Eftersom jag inte tävlar varken mot andra eller mig själv längre så har jag heller inte något att mäta träningen mot. Jag inkluderar ofta träningen genom att cykla med rejält tempo till och från jobbet. Målet är att öka träningen från 3 till 5 timmar per vecka, samt att föra dagbok över träningen.

5. Träna utanför min comfortzone. Det här är det svåraste av mina mål för 2017. Jag har sagt det till mig själv förut men inte klarat av det. Men målet är att prova på minst tre nya träningsformer under 2017. (jag har t.ex svårt för gruppträning, så att gå på någon form av pass på gymet räknas som en ny träningsform. Att prova på en ny sport som t.ex. klättring är en annan)

6. Ringa en vän. Sociala media och meddelande-appar har tagit över en stor del av våra kontakter med vänner på bekostnad av att man hörs av. Målet är att ägna en del av den ökade fritiden till att ringa en vän och kolla läget minst en gång i veckan.

7. Kiteboard. Jag har en kite och har gått kurs, samt testat lite. Men det här är något jag verkligen skulle vilja utöva mer aktivt. Målet för 2017 får bli att komma ut och få upp draken minst en gång.

8. Motionslopp. Jag har inget behov av att tävla längre. Men det skulle vara kul att ha något mål att träna mot och att delta i ett lopp som samtidigt är en naturupplevelse. Om det är en MTB-tävling eller att paddla kajak igen, spelar ingen roll, men målet är att hitta ett lopp och genomföra det. (kanske vasaloppet, som en liten 40-årskris?).

Continue Reading

Greenwashing

LinkedIn är det sociala media jag gillar mest. Alla har allt att vinna på att inte sprida en massa skit och de flesta väljer med omsorg vad de delar och likar. Precis som vilken datingsida som helst så är alla måna om att visa sig från sin bästa sida. Och precis som i vilket cv som helst, lite bättre än vad en faktiskt egentligen är. Det innebär att det finns ganska mycket intressant att lära sig som sprids genom LinkedIn.

För fem år sedan när jag gick in för att byta jobb och karriär så träffade jag en av Värmlands ledande rekryterare. Han sade något i stil med att: -LinkedIn, nja det behöver du inte fokusera på. Det används inte här. (redan då hade jag genom min linkedinprofil blivit kontaktad av en rekryterare i Stockholm).

Idag har LinkedIn kommit ikapp Värmland. Eller tvärtom. Och de flesta karriärister finns där.

Obekväm framför karriärsmartlinkedin

Igår bröt nästan mot en grundregel inom LinkedIn när det gäller karriären. Jag kritiserade, inte bara en random person. Jag kritiserade en person jag inte känner, som dessutom är CEO för Värmlands viktigaste företagskluster – Paper Province.

Eller kritiserade och kritiserade…

Jag kunde inte låta bli att reagera på en delning från henne som en av mina kontakter valt att gilla. En delning där Billerudkorsnäs gjort en livscykelanalys på sin egentillverkade papperskasse och i sin egen pressrelease presenterat den som den mest klimatvänliga kassen i jämförelse med bl.a. återvunna kassar.

En spontan like för en “klimatsmart” produkt kändes inte 100% rätt

Ett värmländskt företag som har en ledande produkt inom ett område som orsakar stora miljöproblem (och i viss mån klimatproblem) – genom att världen använder plastkassar för engångsbruk. Men det var något som inte kändes rätt. Normalt går det åt mindre energi att producera plastkassar än papperskassar och normalt är återvunnet mindre energiintensivt än nytillverkat.

Läser man rapporten/analysen som visserligen är gjord av välrenommerad tredjepart, så är den beställd av Billerudkorsnäs själva. Och mycket riktigt så är Billerudkorsnäs kasse den mest energiintensiva kassen i deras jämförelse. Räddningen i rapporten är att tillverkningsprocessen drivs av en hög andel förnyelsebar energi, medan övriga tillverkningsprocesser, som är någon sorts europeiskt snitt, drivs av hög andel fossil gas.

Det är alltså positivt att industrin drivs av hög andel förnyelsebart. Men fortfarande så är det viktigast att vi ser till att återanvända kassarna så många gånger som möjligt, vilket inte tas hänsyn till i livscykelanalysen i rapporten.

En bomullskasse är alltså det bästa alternativet, vilket andra studier visat, under förutsättning att den används mer än ca 150ggr, vilket den som regel gör om man använder den som handlingskasse.

Greenwashing

Att producera en rapport på det här sättet och sedan sammanfatta den i positiv riktning för industrin är en form av greenwashing.

Jag kunde alltså inte låta bli att kommentera detta. Rätt eller fel? Den moraliska kompassen visar åt rätt håll, även om jag säkert uppfattas på LinkedIn som en negativ besserwisser som säkert inte ökat chanserna till jobb varken på Billerudkorsnäs eller inom Paper Province.

I den tid vi lever i måste vi faktiskt orka granska vad som ligger bakom rubrikerna som sprids i sociala medier innan vi trycker på like. Idag skrev Lars Lindström på expressen en bra krönika om SD:s retorik bygger på just detta – att ingen orkar ifrågasätta och att alla trycker på like utan att granska källan.

 

Continue Reading

Varför pratar alla om digitalisering nu?

Vi har sedan många år vant oss vid ett samhälle som är fyllt av digitala tjänster och Sverige är ett av världens mest uppkopplade länder.

Men helt plötsligt har digitalisering blivit ett modeord. Som om det är något helt nytt.

2016!

Staten och offentlig sektor vill digitalisera mer/bättre

Regeringen ska ta fram en digitaliseringsstrategi och har tillsatt ett digitaliseringsråd. DigitalsieringHäromdagen kunde vi läsa om (bostads-) och digitaliseringsminister Peter Eriksson som skulle besöka Lund och Helsingborg som jobbat framgångsrikt med detta. Min arbetsgivare Karlstads kommun, har tagit beslut om att ta fram en digitaliseringsstrategi som ska vara klar om ett år – 2017.

Så varför pratas det så mycket om digitalisering nu, 2016? Vi har jobbat så länge med att digitalisera att vi knappt minns hur det var på 90-talet och det är en helt naturlig del av de flesta svenskars jobb och fritid. Jo – sveriges offentliga sektor som var tidigt ute och främst i världen med digitalisering har halkat efter övriga världen (en aning) i flera internationella studier som SKL skriver om här. Vi har inte blivit sämre, men några länder har alltså gått förbi.

Framförallt sjunker vi i placeringar pga att vi är så dåliga på att samverka digitalt mellan olika myndigheter.

Nu ska vi alltså bli bäst i klassen igen.

Varför en digitaliseringsstrategi?

Vi ska ta fram strategier för digitalisering. Frågan är om en digitaliseringsstrategi löser problemet. Det är ungefär som när myndigheter och företag bestämmer att vi ska bli mer innovativa.

workshopJag har jobbat med verksamhets- och affärsutveckling i privat och offentlig sektor i över 10 år nu. Mitt fokus har alltid varit kund/medborgarens problem i fokus, samt genom att ha en så bred kunskap som möjligt om befintliga tekniska lösningar, kunna använda dem för att effektivisera och lösa problem med medborgaren/kunden i fokus. Man måste börja i den änden. Genom att börja i fel ände riskerar vi att slänga så enormt mycket pengar i sjön, som inte leder till nytta för medborgare och kunder.

 

Därför är jag skeptisk till en ren digitaliseringsstrategi. Digitalisering bör vara en naturlig del av ett företags eller offentlig sektors övergripande strategi för att nå de mål som finns uppsatta. Därför måste en alltid börja med att kartlägga vilka hinder som ska lösas för att nå målen. Sedan kan vi fråga oss – är digitalisering lösningen, eller måste vi lösa något annat först?

 

Att försäkringskassan, migrationsverket och arbetsförmedlingen har grava samarbetsproblem där människor kommer i kläm mellan myndigheterna vet vi sedan länge. Men att börja med att sätta en strategi för att de ska samverka kring digitalisering utan att först samordna styrdokument, ledning, direktiv med fokus på medborgaren kommer bara att sluta med en enorm kostnad för skattebetalarna och en fet plånbok hos några IT-konsulter.

Continue Reading

Affärsutveckling, integration och cykelmek

I Aftonbladets serie “De Nyanlända” handlar det idag om Filipstad och Karlskoga. Som infödd östvärmlänning har jag anknytning till dessa båda orter på flera olika sätt.

Det är på ett sätt skrämmande läsning. Invandrare som inte får jobb utan utbildning. Och ingen utbildning utan Svenska. Bristyrken där yrkesutbildningar i princip ger jobb, men dit arbetslösa och ungdomar inte hittar.

Samtidigt väcks verksamhetsutvecklaren, affärsutvecklaren, innovatören i mig. Tankar som “det måste väl gå att…”, “varför kan en inte…”. Läser samtidigt i artikeln om byråkratin som sätter hinder för dessa människor. Samma byråkrati som gjort Sverige till vad det är idag. Funderar vidare…

Kan inte släppa tankarna på en annan tidningsartikel från NWT för några månader sedan som handlade om hur folk cyklar mer än någonsin och att det är högtryck på serviceverkstaden. Cykelhandlaren i Karlstad som skulle anställa direkt, om det fanns en kvalificerad cykelmekaniker.

Jag är helt säker på att det bland alla dessa invandrare inte bara finns en massa bussmekaniker, som det stod om i Aftonbladets artikel, utan även många människor som kan lappa ihop och serva en cykel och som med lite introduktion kan få anställning.

Nu kan alla inte bli cykelmekaniker. Och alla utan gymnasiekompetens kommer det inte att gå att hitta en sysselsättning åt, men nog måste det gå att lösa för fler, med lite ansträngningar och rätt fokus? Känner mig ibland enormt sugen att byta verksamhetsområde och jobba med att knäcka den här nöten.

 

Continue Reading