För vem jobbar du?

Jag har under åren kommit fram till att jag måste jobba för en god sak för att kunna trivas på jobbet.

När jag jobbade på Tele2 så var en av företagets grundvärderingar att ha kunden i fokus. Det kunde jag också skriva under på. Men min underliggande drivkraft var ändå en tanke om att ju bättre kommunikationslösningar mitt företag kunde leverera – desto färre resor kunde våra miljontals kunder göra.

Färre transporter i samhället innebär mindre klimatpåverkan (viktigast av allt för mig), mer fritid och effektivare arbete.

En anledning till att jag ändå tillslut sade upp mig var ironiskt nog resandet i tjänsten. Dels pendlade jag 50min enkel resa i bil nästan varje dag. Dels så var det tjänsteresor på upp till 100 mil (ibland under ett dygn) nästan varje vecka. Visserligen till största del med etanol, men ändå. Det gick bort otroligt mycket “livstid” på att bara sitta i en bil. Vansinnigt.

Jag tror att om man på något sätt kunde underlätta för människor som pendlar att helt sonika byta jobb med varandra så klimatet kunna vinna en hel del. Häromdagen hörde jag en kollega berätta om någon som dagspendlar till Stockholm från Karlstad.

Dagspendlar!

Tänk om personer som har samma titel, eller arbetsuppgifter och som pendlar i motsatta riktningar kunder finna varandra. T.ex med en app. Och sedan få någon form av bidrag eller bonus från staten för att byta jobb med varandra. En idé som är värd att utveckla för den som orkar ta tag i det.

Nu jobbar jag på kommunen. Kanske inte med arbetsuppgifter som har en avgörande påverkan för medborgaren, men ändå indirekt genom att jobba med effektivisering och utveckling av verksamheten. Det känns bra att återgå till den grundtanken när jag funderar på varför jag går till jobbet varje dag. Särskilt dagar när man inte är sugen alls att gå till jobbet.

Visst jobbar jag för att få lön, men om jag inte skulle vara motiverad av arbetsuppgifterna, så skulle jag inte må bra. Det skulle bli negativ inverkan på “livstiden” dvs. den fritid jag jobbar för att finansiera med min lön.

Så – för vem jobbar du?

Continue Reading

Livstid

Fritid, kvalitetstid, flextid, ställtid…

Tiden är ständigt närvarande i våra liv och många är filosoferna, effektivitetskonsulterna, självhjälpsboksförfattarna, forskarna som skrivit om tid.

Liksom alla dessa har jag reflekterat mycket om tid. Jag har i ganska långa perioder av livet velat maximera min fritid – dvs tiden då jag inte jobbar. Men ibland halkar jag in i ett flow där jag tycker att jobbet är det roligaste som finns. Så roligt att jag även vill lägga delar av min fritid på det. Så till slut stannar jag upp och reflekterar. Finns det andra saker som är viktigare?

Ett vanligt begrepp när man umgås i kretsar där vännerna och en själv har blivit föräldrar är kvalitetstid. Kvalitetstid brukar som regel innebära att man på något sätt är utan barn. Med eller utan partner. Jag kan förstå begreppet men har svårt att “köpa” det. Kvalitetstid för mig kan definitivt vara att vara med barn eller familj. Eller är den tiden kanske något annat?

Jag skulle vilja dela in min tid i “livstid” och arbetstid. Livstiden uppstår när man känner att man lever. När man fångar tillvaron och njuter av livet. Det kan vara på jobbet, med kompisarna, fritiden eller familjen. Och det är livstiden som bör maximeras.

Arbetstiden är de där måstena som finns för att möjliggöra livstiden. Det kan vara tråkiga arbetsuppgifter för att få lön eller för att förbereda och planera det roliga. Det kan vara diskning som måste göras för att ha en ren diskbänk och kunna njuta av att umgås med sin familj. Lunchen kan vara livstid när en god maträtt kan ätas tillsammans med goda vänner, men den kan också vara arbetstid när samma maträtt äts under ett lunchmöte med fokus på jobbfrågor.

Continue Reading