Affärsutveckling, integration och cykelmek

I Aftonbladets serie “De Nyanlända” handlar det idag om Filipstad och Karlskoga. Som infödd östvärmlänning har jag anknytning till dessa båda orter på flera olika sätt.

Det är på ett sätt skrämmande läsning. Invandrare som inte får jobb utan utbildning. Och ingen utbildning utan Svenska. Bristyrken där yrkesutbildningar i princip ger jobb, men dit arbetslösa och ungdomar inte hittar.

Samtidigt väcks verksamhetsutvecklaren, affärsutvecklaren, innovatören i mig. Tankar som “det måste väl gå att…”, “varför kan en inte…”. Läser samtidigt i artikeln om byråkratin som sätter hinder för dessa människor. Samma byråkrati som gjort Sverige till vad det är idag. Funderar vidare…

Kan inte släppa tankarna på en annan tidningsartikel från NWT för några månader sedan som handlade om hur folk cyklar mer än någonsin och att det är högtryck på serviceverkstaden. Cykelhandlaren i Karlstad som skulle anställa direkt, om det fanns en kvalificerad cykelmekaniker.

Jag är helt säker på att det bland alla dessa invandrare inte bara finns en massa bussmekaniker, som det stod om i Aftonbladets artikel, utan även många människor som kan lappa ihop och serva en cykel och som med lite introduktion kan få anställning.

Nu kan alla inte bli cykelmekaniker. Och alla utan gymnasiekompetens kommer det inte att gå att hitta en sysselsättning åt, men nog måste det gå att lösa för fler, med lite ansträngningar och rätt fokus? Känner mig ibland enormt sugen att byta verksamhetsområde och jobba med att knäcka den här nöten.

 

Continue Reading

Vintercykling

I takt med att kroppen lämnat tiden för ryckiga lagsporter som innebandy och fotboll bakom sig så har jag gått över till sporter där uthållighet och framåtriktad kraft är att föredra. Träning med fokus på att hålla sig i trim, snarare än att prestera max (även om det är svårt att inte göra varje aktivitet till en tävling).

På senare år har jag i takt med bättre utrustning och byte till ett jobb dit jag inte behöver ta bilen, valt att cykla i allt högre utsträckning. Numera cyklar jag i stort sett året runt 8km enkel resa till jobbet och med vinterdäck och varma kläder som andas får jag väl räkna in mig som en entusiast. Det tar ca 23-25min dörr till dörr att cykla. Snabbare än buss (kräver ett byte eller en promenad) och mycket snabbare än bil (bilkö och leta parkering).

Dessutom spar jag massor av pengar och man kan med mycket gott samvete ställa in ett och annat träningspass “eftersom jag ändå cyklat 16km idag”.

Linköpings kommun har gjort en ny reklamfilm om fördelarna med vintercykling som speglar alla de där fördelarna. Jag spar pengar, håller hälsan i trim, får vardagsmotion och blir (enligt en dansk studie) smartare av att cykla. Så varför skulle jag inte göra det? Varför gör inte alla det?

Continue Reading