För vem jobbar du?

Jag har under åren kommit fram till att jag måste jobba för en god sak för att kunna trivas på jobbet.

När jag jobbade på Tele2 så var en av företagets grundvärderingar att ha kunden i fokus. Det kunde jag också skriva under på. Men min underliggande drivkraft var ändå en tanke om att ju bättre kommunikationslösningar mitt företag kunde leverera – desto färre resor kunde våra miljontals kunder göra.

Färre transporter i samhället innebär mindre klimatpåverkan (viktigast av allt för mig), mer fritid och effektivare arbete.

En anledning till att jag ändå tillslut sade upp mig var ironiskt nog resandet i tjänsten. Dels pendlade jag 50min enkel resa i bil nästan varje dag. Dels så var det tjänsteresor på upp till 100 mil (ibland under ett dygn) nästan varje vecka. Visserligen till största del med etanol, men ändå. Det gick bort otroligt mycket “livstid” på att bara sitta i en bil. Vansinnigt.

Jag tror att om man på något sätt kunde underlätta för människor som pendlar att helt sonika byta jobb med varandra så klimatet kunna vinna en hel del. Häromdagen hörde jag en kollega berätta om någon som dagspendlar till Stockholm från Karlstad.

Dagspendlar!

Tänk om personer som har samma titel, eller arbetsuppgifter och som pendlar i motsatta riktningar kunder finna varandra. T.ex med en app. Och sedan få någon form av bidrag eller bonus från staten för att byta jobb med varandra. En idé som är värd att utveckla för den som orkar ta tag i det.

Nu jobbar jag på kommunen. Kanske inte med arbetsuppgifter som har en avgörande påverkan för medborgaren, men ändå indirekt genom att jobba med effektivisering och utveckling av verksamheten. Det känns bra att återgå till den grundtanken när jag funderar på varför jag går till jobbet varje dag. Särskilt dagar när man inte är sugen alls att gå till jobbet.

Visst jobbar jag för att få lön, men om jag inte skulle vara motiverad av arbetsuppgifterna, så skulle jag inte må bra. Det skulle bli negativ inverkan på “livstiden” dvs. den fritid jag jobbar för att finansiera med min lön.

Så – för vem jobbar du?

Continue Reading

Greenwashing

LinkedIn är det sociala media jag gillar mest. Alla har allt att vinna på att inte sprida en massa skit och de flesta väljer med omsorg vad de delar och likar. Precis som vilken datingsida som helst så är alla måna om att visa sig från sin bästa sida. Och precis som i vilket cv som helst, lite bättre än vad en faktiskt egentligen är. Det innebär att det finns ganska mycket intressant att lära sig som sprids genom LinkedIn.

För fem år sedan när jag gick in för att byta jobb och karriär så träffade jag en av Värmlands ledande rekryterare. Han sade något i stil med att: -LinkedIn, nja det behöver du inte fokusera på. Det används inte här. (redan då hade jag genom min linkedinprofil blivit kontaktad av en rekryterare i Stockholm).

Idag har LinkedIn kommit ikapp Värmland. Eller tvärtom. Och de flesta karriärister finns där.

Obekväm framför karriärsmartlinkedin

Igår bröt nästan mot en grundregel inom LinkedIn när det gäller karriären. Jag kritiserade, inte bara en random person. Jag kritiserade en person jag inte känner, som dessutom är CEO för Värmlands viktigaste företagskluster – Paper Province.

Eller kritiserade och kritiserade…

Jag kunde inte låta bli att reagera på en delning från henne som en av mina kontakter valt att gilla. En delning där Billerudkorsnäs gjort en livscykelanalys på sin egentillverkade papperskasse och i sin egen pressrelease presenterat den som den mest klimatvänliga kassen i jämförelse med bl.a. återvunna kassar.

En spontan like för en “klimatsmart” produkt kändes inte 100% rätt

Ett värmländskt företag som har en ledande produkt inom ett område som orsakar stora miljöproblem (och i viss mån klimatproblem) – genom att världen använder plastkassar för engångsbruk. Men det var något som inte kändes rätt. Normalt går det åt mindre energi att producera plastkassar än papperskassar och normalt är återvunnet mindre energiintensivt än nytillverkat.

Läser man rapporten/analysen som visserligen är gjord av välrenommerad tredjepart, så är den beställd av Billerudkorsnäs själva. Och mycket riktigt så är Billerudkorsnäs kasse den mest energiintensiva kassen i deras jämförelse. Räddningen i rapporten är att tillverkningsprocessen drivs av en hög andel förnyelsebar energi, medan övriga tillverkningsprocesser, som är någon sorts europeiskt snitt, drivs av hög andel fossil gas.

Det är alltså positivt att industrin drivs av hög andel förnyelsebart. Men fortfarande så är det viktigast att vi ser till att återanvända kassarna så många gånger som möjligt, vilket inte tas hänsyn till i livscykelanalysen i rapporten.

En bomullskasse är alltså det bästa alternativet, vilket andra studier visat, under förutsättning att den används mer än ca 150ggr, vilket den som regel gör om man använder den som handlingskasse.

Greenwashing

Att producera en rapport på det här sättet och sedan sammanfatta den i positiv riktning för industrin är en form av greenwashing.

Jag kunde alltså inte låta bli att kommentera detta. Rätt eller fel? Den moraliska kompassen visar åt rätt håll, även om jag säkert uppfattas på LinkedIn som en negativ besserwisser som säkert inte ökat chanserna till jobb varken på Billerudkorsnäs eller inom Paper Province.

I den tid vi lever i måste vi faktiskt orka granska vad som ligger bakom rubrikerna som sprids i sociala medier innan vi trycker på like. Idag skrev Lars Lindström på expressen en bra krönika om SD:s retorik bygger på just detta – att ingen orkar ifrågasätta och att alla trycker på like utan att granska källan.

 

Continue Reading

En svart fredag

Idag är det black friday. Det amerikanska fenomenet som slagit till mot Sverige med full kraft i år. För visst är det väl fler erbjudanden än någonsin. I princip alla större kedjor kampanjar. Jag mår nästan mer illa över det här fenomenet än om julhandeln i stort, som jag skrev om igår. Som om vi inte konsumerade tillräckligt med saker som vi inte behöver inför jul så ska det dessutom tas hit ännu en köpfest från USA.

Men å andra sidan, som någon ledarskribent på aftonbladet skrev om: vem är jag att döma. Helgen kan vara räddningen för alla de som lever på marginalen, som kanske inte ens har råd med julklappar till barnen annars. Nu får de äntligen möjlighet att konsumera lika mycket som medelsvensson. Vilket är bra för handeln, men dåligt för planeten.

Jag gillar Greenpeaces kampanj bättre. Det är lika viktigt för både privatekonomin och miljön att alltid ifrågasätta sig själv om man verkligen behöver ett inköp.

blackfriday

Våra CO2-utsläpp från inhemsk konsumtion minskar samtidigt som vi ökar utsläppen från konsumtion av produkter som tillverkats i andra länder. På senare år har CO2-utsläppen stagnerat en aning pga att vi inte importerar lika mycket från CO2-intensiva Ryssland pga handelssanktioner och pga att Kina själva jobbar med att få ned utsläppen från sin tillverkning. (Källa: Naturvårdsverket).

Men hela vår välfärd bygger på marknadsekonomi och en idé om evig tillväxt i en värld med ändliga resurser. Att konsumera är därför bra och vi blundar därför för konsekvenserna likt en bilförare som färdas i 100km/h mot en bergvägg.

Svart friday var det ja.

 

Continue Reading