Affärsutveckling, integration och cykelmek

I Aftonbladets serie “De Nyanlända” handlar det idag om Filipstad och Karlskoga. Som infödd östvärmlänning har jag anknytning till dessa båda orter på flera olika sätt.

Det är på ett sätt skrämmande läsning. Invandrare som inte får jobb utan utbildning. Och ingen utbildning utan Svenska. Bristyrken där yrkesutbildningar i princip ger jobb, men dit arbetslösa och ungdomar inte hittar.

Samtidigt väcks verksamhetsutvecklaren, affärsutvecklaren, innovatören i mig. Tankar som “det måste väl gå att…”, “varför kan en inte…”. Läser samtidigt i artikeln om byråkratin som sätter hinder för dessa människor. Samma byråkrati som gjort Sverige till vad det är idag. Funderar vidare…

Kan inte släppa tankarna på en annan tidningsartikel från NWT för några månader sedan som handlade om hur folk cyklar mer än någonsin och att det är högtryck på serviceverkstaden. Cykelhandlaren i Karlstad som skulle anställa direkt, om det fanns en kvalificerad cykelmekaniker.

Jag är helt säker på att det bland alla dessa invandrare inte bara finns en massa bussmekaniker, som det stod om i Aftonbladets artikel, utan även många människor som kan lappa ihop och serva en cykel och som med lite introduktion kan få anställning.

Nu kan alla inte bli cykelmekaniker. Och alla utan gymnasiekompetens kommer det inte att gå att hitta en sysselsättning åt, men nog måste det gå att lösa för fler, med lite ansträngningar och rätt fokus? Känner mig ibland enormt sugen att byta verksamhetsområde och jobba med att knäcka den här nöten.

 

Du gillar kanske

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *