Greenwashing

LinkedIn är det sociala media jag gillar mest. Alla har allt att vinna på att inte sprida en massa skit och de flesta väljer med omsorg vad de delar och likar. Precis som vilken datingsida som helst så är alla måna om att visa sig från sin bästa sida. Och precis som i vilket cv som helst, lite bättre än vad en faktiskt egentligen är. Det innebär att det finns ganska mycket intressant att lära sig som sprids genom LinkedIn.

För fem år sedan när jag gick in för att byta jobb och karriär så träffade jag en av Värmlands ledande rekryterare. Han sade något i stil med att: -LinkedIn, nja det behöver du inte fokusera på. Det används inte här. (redan då hade jag genom min linkedinprofil blivit kontaktad av en rekryterare i Stockholm).

Idag har LinkedIn kommit ikapp Värmland. Eller tvärtom. Och de flesta karriärister finns där.

Obekväm framför karriärsmartlinkedin

Igår bröt nästan mot en grundregel inom LinkedIn när det gäller karriären. Jag kritiserade, inte bara en random person. Jag kritiserade en person jag inte känner, som dessutom är CEO för Värmlands viktigaste företagskluster – Paper Province.

Eller kritiserade och kritiserade…

Jag kunde inte låta bli att reagera på en delning från henne som en av mina kontakter valt att gilla. En delning där Billerudkorsnäs gjort en livscykelanalys på sin egentillverkade papperskasse och i sin egen pressrelease presenterat den som den mest klimatvänliga kassen i jämförelse med bl.a. återvunna kassar.

En spontan like för en “klimatsmart” produkt kändes inte 100% rätt

Ett värmländskt företag som har en ledande produkt inom ett område som orsakar stora miljöproblem (och i viss mån klimatproblem) – genom att världen använder plastkassar för engångsbruk. Men det var något som inte kändes rätt. Normalt går det åt mindre energi att producera plastkassar än papperskassar och normalt är återvunnet mindre energiintensivt än nytillverkat.

Läser man rapporten/analysen som visserligen är gjord av välrenommerad tredjepart, så är den beställd av Billerudkorsnäs själva. Och mycket riktigt så är Billerudkorsnäs kasse den mest energiintensiva kassen i deras jämförelse. Räddningen i rapporten är att tillverkningsprocessen drivs av en hög andel förnyelsebar energi, medan övriga tillverkningsprocesser, som är någon sorts europeiskt snitt, drivs av hög andel fossil gas.

Det är alltså positivt att industrin drivs av hög andel förnyelsebart. Men fortfarande så är det viktigast att vi ser till att återanvända kassarna så många gånger som möjligt, vilket inte tas hänsyn till i livscykelanalysen i rapporten.

En bomullskasse är alltså det bästa alternativet, vilket andra studier visat, under förutsättning att den används mer än ca 150ggr, vilket den som regel gör om man använder den som handlingskasse.

Greenwashing

Att producera en rapport på det här sättet och sedan sammanfatta den i positiv riktning för industrin är en form av greenwashing.

Jag kunde alltså inte låta bli att kommentera detta. Rätt eller fel? Den moraliska kompassen visar åt rätt håll, även om jag säkert uppfattas på LinkedIn som en negativ besserwisser som säkert inte ökat chanserna till jobb varken på Billerudkorsnäs eller inom Paper Province.

I den tid vi lever i måste vi faktiskt orka granska vad som ligger bakom rubrikerna som sprids i sociala medier innan vi trycker på like. Idag skrev Lars Lindström på expressen en bra krönika om SD:s retorik bygger på just detta – att ingen orkar ifrågasätta och att alla trycker på like utan att granska källan.

 

Du gillar kanske

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *