När slutar vi ringa till varandra?

Likt Pavlovs hundar som dregglade när klockan ringde, stirrade jag på telefonen och kände ångest. Mer problem, mer jobb, mer klagande, mer ifrågasättande och mer stress. Svara eller inte svara? Chefens första ord när jag anställdes klingade i bakhuvudet: -“Vi är alltid tillgängliga i den här arbetsgruppen. Vi svarar alltid när någon ringer”.

Om det var en följd av att jag befann mig mitt i promenaden in i den berömda väggen, eller om väggen var en följd av det förra vet jag inte än idag. Idag, 8 år senare så förknippar jag fortfarande ofta ett obekant nummer på telefonen till övervägande del med något negativt. Problem. Någon som är irriterad. Långt senare har jag nytt arbete, nya arbetsuppgifter och ett nytt nätverk av människor. Människor ringer inte och är hetsiga, klagar, ifrågasätter. Människor som ringer nu är goa och glada.

Jag har länge fungerat på varför jag och många andra stirrar på telefonen när den ringer och helst inte vill svara. På e en vecka har min favoritskribent Hanna Hellqvist och den mindre älskade Alex Schulman båda berört ämnet i varsin krönika.

-Det är alltså inte bara jag, tänker jag, samtidigt som jag läser exakt samma ord skrivna av Schulman i hans krönika.

Hanna Hellqvist beskriver i sin krönika sin vän som ser ett nummer i displayen och omedelbart målar upp värsta katastrofscenariot.

Liksom Schulman minns sin ungdom när man betade av vän efter vän och pratade timmar i telefon, så minns jag min tid innan “alltid tillgänglig” som något positivt. Det var spännande när telefonen ringde. Det var förknippat med något positivt.

Jag gissar att vi inte är dom enda i samhället som känner så här! Samtidigt som jag älskar långa givande konversationer med nära och kära så är det så brutalt jobbigt på telefon. Varför har det blivit så?

Vi kommer inte att sluta ringa till varandra, men min gissning är att den nedgång i telefonin som vi sett där antalet samtalsminuter i Sverige sjunkit till nästan hälften jämfört med 2000, kommer att sjunka dramatiskt på kortare tid än så. Visst beror det på att vi ersätter samtal med text av praktiska anledningar (de flesta svarar förr eller senare på text. En kan inte “ghosta”), men jag tror det finns andra anledningar som vi kanske inte riktigt förstår ännu, utan bara börjat ana.

 

Du gillar kanske

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *